Det har varit ett fasligt gnäll på att jag inte uppdaterat min blogg särskilt flitigt så nu får jag försöka ta igen lite och sammanfatta hösten. Lite bilder ska jag väl kunna bidra med också hoppas jag...men först lite text :-)
Vad har hänt då?
Favvotricket
Inför mattes födelsedag så envisades husse med att jag skulle lära mig något nytt trick. Det där med att gå slalom mellan benen tyckte han såg kul ut. Först fick jag lära mig att gå en enda gång mellan benen på husse. (Jag förstod inte att det var det jag gjorde först, jag följde bara efter godisbiten...). Efter någon vecka kunde jag det åt ett håll så sedan var det dags att öva in två steg i rad. Det fastnade efter ytterligare några dagar och sedan la husse till något steg extra varannan dag ungefär tills vi kunde gå riktigt långt tillsammans. Det är ju faktiskt jättekul! Husse brukar använda det som belöning ibland när jag varit duktigt och kommit på inkallning. (Matte blev för övrigt väldigt imponerad.)
Släktträff och blodspår hos Susanne
En dag fick vi åka ut till Susanne och träffa mina syskon. (Och Kiwi förstås! Det var jag gladast över!) Jättekul att se hur dom andra klarar sig hos sina tvåbeningar. Jag verkar ha dom strängaste... Vi fick prova på blodspår också. Det var jättekonstigt! Jag brukar ju springa som en galning när jag kör sök efter husse och matte men här var jag tvungen att ta det jättelångsamt. Först var jag osäker på vad jag skulle göra, men sedan gick det bättre och bättre. Långsamt, långsamt tog jag mig runt spåret och på slutet låg det ett fint ben från ett rådjur som belöning.
Rådjur
Rådjur ja, husse och jag har haft lite diskussioner om det där med att ställa rådjur. Jag tar ju min uppgift på stort allvar och försöker hjälpa husse att jaga. Av någon mysko anledning så verkar han inte uppskatta det riktigt. Första gången jag fick ordentligt snos på ett rådjur var när vi var ute på Järvafältet tidigt en morgon. (Jag skulle med husse ut på jobb och vi stannade där på vägen.) Vi gick ute på ett jättemysigt fält (riktigt lerigt och trevligt) och sedan kom vi in i en skogsdunge. Där fick jag upp ett kanonfint spår på ett rådjur. Husse verkade inte rikigt hänga med i svängarna så det tog ungefär en kvart innan han kom ikapp mig någon kilometer bort. (Ändå skällde jag jätteduktigt precis som jag ska för att hålla koll på rådjuret så han borde ju ha hört mig tycker man.) När han väl kom ikapp hade jag tappat bort rådjuret någonstans mellan ett stort snår och ett träsk. Det är ju faktiskt inte mitt fel att husse är så långsam! En gång till har jag försökt jaga ute hos husses mamma, men då hann jag inte lika långt. Sen har jag fått gå ganska mycket i koppel och lina. Husse muttrade visst något om stadgeövningar och trotsålder...får väl se hur det går med det. Vi har jättefina kaniner där jag bor, men dom får jag inte jaga alls heller och när jag fick tag på en långsam duva så lät matte mig inte behålla den. Det ska fanken vara jakthund på det här stället. Tur att husse och matte hittar på massa annat kul istället.
En vecka med Mira
En vecka åkte husse och matte bort. Då fick jag leka hela veckan med min kompis Mira. Mira är en jättesöt bearded-collie som är en månad yngre än mig. Mira orkar inte rikigt hänga med mig någon längre stund ännu, men dom säger att hon ska bli jättesnabb när hon blir vuxen. Kom an bara säger jag! Vi har det i vart fall hur mysigt som helst och är som syskon.
Det där med att åka bil
Jag har ju en jättefin bur i bilen som jag åker i. Det funkade ganska bra i början, men nu tycker jag inte alltid att det är kul längre. Framför allt är det läskigt när det går fort. Långsammare än 70km/h är helt ok. Jag kan åka runt i stan hur länge som helst men så fort vi kommer ut på motorvägen så blir jag väldigt orolig. Först flämtar jag bara lite, men sedan blir det snabbt så jobbigt att jag gnäller och kanske ibland tom skäller en del. Tunnlar och mörker är värre än dagsljus. Husse och matte åker en hel del korta turer på kvällarna med mig (Dom säger att det är bra när jag "lyckas".) och det går jättebra men så fort det blir lite längre turer så blir jag orolig. Jag vet inte riktigt själv vad det beror på. Husse och matte är ju inte direkt pjoskiga eller så, dom förväntar sig bara att det ska funka men jag blir ändå jätteorolig. Jag hoppar snällt in i buren och är inte rädd för bilen utan det är just vid motorvägsåka som det inte går bra. Husse och matte tar gärna emot tips....
Hur går det med träningen då?
Jodå, förutom favvotricket "mellan" så kan jag naturligtvis sitta och ligga. Jag är bra på att sitta kvar, platsliggningen är dock fortfarande rätt svår. Jag kan sitta vackert också, framför allt om det är något som är riktigt gott. Rulla runt är också rätt kul så det har jag lärt mig. Fot kan jag också (om det inte är för mycket hundar omkring) och då kan jag stanna och sitta kvar tills husse kommer tillbaka och sedan gå vidare fot igen. Jag kommer gärna på inkallning och springer runt bakom husse och sätter mig brevid honom. Just nu gnäller husse något om att jag sitter för långt ut åt sidan så det ska vi väl rätta till antar jag. Jag är grymt bra på att balansera på saker. Älskar trästockar och stora stenar. Ett och annat lutande träd kan jag också klättra upp i. Sedan kan jag sånt där tråkigt som att vänta med att gå in tills tvåbeningarna torkat tassarna också. Husse och matte har lovat att jag ska få börja på agility i vår. Hoppas verkligen att det blir av!
Lite sökträning har det blivit också, men jag har väldigt svårt att inte ta viltspåren istället för att leta efter husse och matte. Husse säger också att jag är alldeles för ofokuserad och springer för fort, men det är väldigt kul!
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)